Trakasserier – en vardag för Daniel

 

Det är tidig höst när vi träffar Daniel utanför en affär i en medelstor svensk stad. Daniel är en man från Rumänien, med fru, 5 barn, 2 barnbarn och en sjuk mamma. Han har åkt fram och tillbaka till Sverige i flera års tid och tigger för att kunna försörja sig och sin familj.

Daniel sitter nära ingången till butiken på en egenbyggd pall, med sin packning, filt och pappersmugg. Han ställer sig leende upp när vi kommer gående. Daniel vet att vi är där för att intervjua honom idag om de allvarliga situationerna han får utstå dagligen. Han är redo att berätta sin historia.

Daniel har blivit regelbundet trakasserad och förnedrad av personer i Sverige under flera års tid.

 

“3 till 4 personer per dag beter sig illa mot mig. Alla sparkar inte men de kan säga elaka saker och svära”

 

Personerna som beter sig illa tillhör olika kön, åldrar och samhällsklasser. Daniel berättar om en äldre kvinna med rullator som han hälsade vänligt på men som svor och sparkade honom på knäet, om en medelålders man som sparkade iväg hans mugg och sparkade mot hans kropp så han behövde skydda sitt huvud med armarna, om en man som symboliskt drog fingret över halsen som ett indirekt hot, och om en ung kvinna som spottade mot honom och som sedan försökte köra över honom med sin bil. Han har vid flera tillfällen blivit utschasad och attackerad av personal i en butik.

Trakasserierna påverkar Daniels mående

“Jag känner mig dum, ledsen och vill bara gå därifrån om någon trakasserar mig. Jag undrar varför de beter sig så. Jag stoppar inte handen i deras ficka, okej om det vill ge mig något, men jag har inte tvingat någon att ge mig pengar”, förklarar Daniel.

Trakasseringen är inte begränsad till att ske under dagarna. För cirka ett år sedan när Daniel sov utomhus i tält tillsammans med andra, kastade ungdomar så kallade Molotovcocktails, glasflaskor fyllda med lättantändlig vätska, mot tälten.

“Jag har kommit hit för att få ihop pengar men jag är rädd för att sitta ute, sova ute, rädd att någon dödar mig”, säger Daniel.

Det är svårt att ta sig till berättelsen han delar med sig, speciellt när Daniel säger att det är mer vanligt att folk är otrevliga än att de kollar honom i ögonen och hälsar tillbaka. Få personer säger ifrån när andra människor beter sig illa. Men det finns små ljusglimtar i hans vardag.

“Jag blir fylld av glädje av att höra folk svara snällt tillbaka på min hälsning och blir jättelycklig av att någon tar mitt parti”, säger Daniel med ett strålande leende.

Jag får ta del av denna glädje då Daniel mitt i intervjun börjar kolla sig runtomkring och ber oss ta en kort paus. Jag ser honom gå bort mot en man som verkar leta efter honom och de båda männen spricker upp i ett leende och kramar om varandra.

Daniel tillsammans med en av stadsmissionens medarbetare.

Få vågar polisanmäla

Therese Lekander, medarbetare inom projekt ”Pentru Tine – För dig”, för Sveriges Stadsmissioner, har arbetat för utsatta EU-medborgare i flera år och känner Daniel väl. Hon tycker att bilden som Daniel målar upp stämmer väl överens med det hon hör från flera andra personer.

Therese försöker alltid motivera utsatta EU-medborgare, som Daniel, att polisanmäla brott som begås mot dem för att synliggöra hatbrottens omfattning, bidra till att de prioriteras och upphör, samt för att individerna ska få stöd. Dock är det svårt att motivera till anmälan, många har låg tilltro till polisen, på grund av händelser i hemlandet och i Sverige, och få har en dörr att låsa efter sig då många sover utomhus och är rädda för att förövarna ska hämnas.

“Det senaste året har det skett över 1000 enskilda händelser av trakasserier men vi har inte lyckats motivera någon att anmäla. De få gånger vi genom åren lyckats anmäla har brottet alltid skett mot fler än en person”, berättar Therese.

Vikten av att vara medmänniska

För Daniel och många av de EU-medborgare som blir trakasserade är det väldigt viktigt att ändå få berätta för någon som lyssnar, tror på en och ger stöd”. Här har projekt ”Pentru Tine – För dig” en betydande roll.

Denna artikel handlar om hur Daniel blir bemött i Sverige men hans historia är tyvärr inte sällsynt utan en vardag för flera EU-medborgare som lever i utsatthet. Sveriges Stadsmissioner har sedan flera år tillbaka arbetat med utsatta EU-medborgare och värnar alla människors lika värde oberoende av bakgrund och livssituation.

 

Daniel heter egentligen något annat men hans riktiga namn används inte för att säkerställa anonymitet.

Text: Carolina Mikaelsdotter

 

Projekt ”Pentru Tine – För dig”

Pentru Tine är rumänska och betyder ”för dig”. Projektet ger genom uppsökande arbete hälso- och samhällsinformation med fokus på EU-medborgares rättigheter och skyldigheter i Sverige, hemlandet och EU, samt hur man hittar rätt väg för att få sina rättigheter uppfyllda.

Lokala fältteam arbetar uppsökande i Stockholm, Uppsala, Linköping och Eskilstuna. Fältteamen består av hälsokommunikatörer samt personal med språkkunskaper, kulturell kompetens och erfarenhet av socialt arbete. Gruppaktiviteter med fördjupad information ges också på varje lokal ort. Projektet drivs av Sveriges Stadsmissioner och finansieras av FEAD (fonden för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt) och pågår till juni 2021.

 

Nyheter

Feltryck av bankgiro i givarbrev

  Ni är många Eskilstunabor som i dagarna fått hem ett brev ifrån oss på stadsmissionen. I brevet berättar vi om vårt arbete för barnfamiljer i [...]

Läs mer

Hemlöshetrapporten 2020

Sverige har inte haft en nationell strategi mot hemlöshet sedan 2009, trots att erfarenheter och forskning visar att statligt ansvarstagande är en nyckel [...]

Läs mer

Telefonlinje för ensamma äldre

  Många känner sig just nu ensamma och isolerade, inte minst äldre som tillhör riskgruppen för att drabbas av Covid-19.  Nu har vi öppnat en [...]

Läs mer

Julpartner 2020

  Tillsammans kan vi ge fler familjer i ekonomisk utsatthet möjlighet till en lite godare och hoppfullare jul. Som Julpartner 2020 bidrar du och ditt [...]

Läs mer
Fler nyheter